Om sportsidorna på Sydsvenskan tycker jag inte.

Lugi i Sydsvenskan - Öh, spelar ni match, eller? Det var det jävligaste, det hade jag ingen aaaning om!

Idag spelar Lugis herrlag i handboll en mer eller mindre helt avgörande match om en slutspelsplats i en svensk elitserie. Dessutom i en av Europas och Sveriges största lagidrotter, både när det gäller utövare och publik.

Ja, i Sverige är ishockeyn stor, rejält större än handboll – i varje fall bland idrottspubliken. Fotboll spelar i en egen division i sammanhanget och hästsporten egentligen också, på båda plan.

I Lund är Sydsvenskan vår största dagstidning och Lugi är stadens största publikmagnet alla kategorier. Handbollen har kanske inte flest utövare bland lagsporterna, kanske fotbollen är större även i Lund. Spelar ingen roll.

Sydsvenskans sportavdelning gör inget bra jobb – inte i Lund i varje fall. Anja Gatu och Max Wiman kramar Zlatan, MFF och Redhawks. De får en helt sanslös uppmärksamhet. Någon kritisk granskning av det sk fenomenet Zlatan förekommer aldrig. Att han beter sig som en skitstövel och är omåttligt osympatisk på fotbollsplanerna i Italien och övriga Europa spelar ingen roll. Aldrig en kritisk röst i sydis av redaktören – inte direkt en opartisk och objektiv bevakning. Bara en massa gulligull och nonsens i krönika efter krönika. Jo, jag tycker också att Zlatan är en fantastisk fotbollsspelare, men det finns gränser för hur mycket man kan smöra för en utövare utan att det blir tungt patetiskt – nästan sjukligt. Observera, jag skriver nästan sjukligt, jag vill ge det tyngd i min åsikt, inte förfölja personligt.

Max Wiman åker världen runt och bevakar MFF:s sketna vinterträningar världen runt och jublar åt att intresset är så stort för egna webb-TV-sända träningsmatcher en snöig vinterdag mot något danskt B-lag. Vi matas med dramatiska rapporter som kommer på stora uppslag i tidningen – om vrickade fötter och stukade fingrar. Hejvilt skrivs det om 17-åriga juniorer som om de håller på att erövra världen. En så’n massa larv! Självklart måste även sydis bevaka utlandsturnéer till soliga varma länder om landslaget eller MFF förlägger träningar där. Inte är det då bevakning av våra bästa fotbollsspelare, direkt. Men resorna är ju intressanta för en reporter, i varje fall.

Redhawks spelar i en B-serie och tillhör med nöd och näppe landets 20 bästa föreningar i sin sport. Ändå är bevakningen fullständig av laget. Enorma bilder och långa analyser nästan varje dag och massor med “inför-matchen-reportage”. Det är fine. Det är verkligen bra. Men det är inte bra om man på samma gång fullständigt dissar, som ett exempel – andra får försvara sina sporter – Lugi handboll.

Ja, det har skrivits lite mer om Lugis damlag i sydis, med all rätt – de har dessutom levererat. (Vad levererar då i en jämförelse t ex Redhawks?)

Lugi herrlag spelar i en elitserie och representerar Lund i landet. Inget annat evenemang i staden drar till sig så mycket publik som när Lugi spelar. Lägg ihop alla matcherna under ett år, så finner du ingen motsvarighet.

Då känns det inte helt ok att Sydsvenskansporten med Anja Gatu och Max Wiman i spetsen, fullständigt dissar Lugi.

Laget spelar idag en mycket viktig match mot IFK Skövde, i kampen om en slutspelsplats  i handbollens elitserie. För klubben betyder slutspelsplatsen otroligt mycket för att få ihop ekonomin och en fortsatt vettig drift av hela verksamheten. Att det går bra för Lugi, betyder också mycket för många lundabor. Många är involverade i föreningen – du hittar lugifamiljer i nästan alla stadens kvarter. Man vill läsa om Lugi!

I varje fall i Lund. Därför borde det i tidningen ingå en ansvarsfull och vettig bevakning av sporthändelser även i Lund och inte bara i Malmö. Egentligen borde Lund ha sin alldeles egna sportreporter på Sydsvenskan. Är det inte självklart? Ja, inte bryr sig malmöborna, vilket jag förstår, men tidningen är faktiskt stor i Lund. (Och vi vill ha våra sidor, våra utgåvor på lördagar och inte malmöeditionen. Vissa lördagar har man serverats två-tre lundasidor, varav annonser tar upp en tredjedel. Det är dessutom sällan annonser från lokala butiker – dessa har inte råd att annonsera i bladet.)

Jag vet inte om jag behöver nya glasögon eller vad, men jag hittar inget mer än detta (se bilden överst) i Sydsvenskan idag. Är det på riktigt?

Jag drömmer mig tillbaka till tiden då Åke Jönsson var sportchef på Sydsvenskan – då bevakades handbollen ordentligt. Sedan kom tyvärr Åke Stolt och raserade all handbollsbevakning på tidningen och skrev hellre sura artiklar om Ulf Lundell. Anja Gatu har knappast förbättrat Åke Stolts brister.

Jag vill minnas att Stolt mycket motvilligt skickade Jan Gustafson till handbollens första EM-turnering i Portugal. Ja och nu försvinner väl tidningens sista handbollsintresserade utpost – är du verkligen så gammal att du går i pension nu Jan? Vad ska då hända med handbollsbevakningen i bladet?

***

Vid samtal med Max Wiman för ett par år sedan, (då Wiman en kort tid var sportchef) fick jag lära mig: “Vi gör sällan inför-matchen-reportage. Vi ska rapportera och bevaka det som sker och kan tänkas vara av publikt intresse. Vi ska inte söka upp klubbarna. Vill de att vi skriver om deras matcher, får de mata oss med information.”
Jaha, sällan inför-matchen-reportage…
I samma andetag kan jag naturligtvis ha förståelse för att det är av högsta betydelse att Lugi matar medierna med information. Särskilt när det gäller ändrade matchdagar… Där har en och annan dyrbar miss gjorts.

***

Att hitta mängder med sakfel i Sydsvenskan är inte heller svårt. Häromveckan skrev man t ex att Lee Westwood och Rory McIlroy är landsmän. (Två av världens just nu bästa golfspelare. McIlroy är nog t o m etta på världsrankingen nu.) Rory är nordirländare och Lee engelsman. Samma dag, på samma uppslag, fanns fler faktafel.
Även om sydis köper TT-material, betyder det inte att man gör en koll av vad man faktiskt publicerar – framför allt om det är sant. På sportsidorna tycks det vara en bisak att göra faktakontroller.

***

Svenska spel bjuder då och då på handboll i sina webb-TV-sändningar. Senast HK Malmö i Baltiskan mot H43. Som expertkommentator hade man anlitat lugitränaren Johan Zanotti. Det var succé! Johan har en totalt annorlunda stil än de flesta andra som hamnar på en liknande stol. Zanottis kommenterande är så himla skönt. Det är ärligt, okrystat och humoristiskt. Zanotti bidrar dessutom med en massa intressant runt omkring, lite skvaller och en hel del fina anekdoter. Hans kommenterande är opartiskt och man får hela tiden intressanta lektioner i hur handboll spelas. Man förbereds på vad som ska hända och förbluffas över det stora kunnandet. Dessa kommentarer kommer i lagom portioner – i varje fall om man är intresserad av spelet handboll. Inte Göran Zachrisson direkt i form av allmänvetande, men lite snudd åt det hållet när det gäller sporten handboll. (Jämför med, när man sätter Bobban Andersson på samma stol att kommentera Guif. Men det händer väl inte längre. En mer enögd människa har jag aldrig hört kommentera sport.)

***

En annan favorit på expertkommentatorsstolen är Malin Jonson. En av de allra bästa! Malin skriver även en egen blogg. Du hittar den här.

***

Ikväll är det alltså en viktig och spännande match i Arenan. Lugi möter Skövde i en match som i princip betyder allt för Lugi. Slutspel eller inte? Just mot Skövde brukar mycket avgöras – konstigt nog.
Kom till Arenan idag och heja fram Lugi – Matchstart kl 19.00.

***

Jag glömde ju detta:
Förr hade vi Jan Mårtenssons “Bak pelaren” nästan varje vecka där han skrev om våra lag i handbollsserierna. Lokalredaktionen på SDS brydde sig förr – eller Jan i varje fall. Det var en fröjd att läsa hans humoristiska krönikor. Jag saknar dem mycket. Väldigt mycket.

{ 2 comments }