Jag går fortfarande omkring med Lugis match mot Guif på näthinnan. Där spelade Lugis herrar en bländande match – för klyschans skull, i ca 50 minuter.

Det var en matchprestation som tydligen iscensatte en rad illusioner om att Lugi är min själ ett ämne för minst semifinal som avslutning på innevarande säsong.

Idag efter en rad rejäla bottennapp, med derbysegern mot H43 som liten andhämtning ovan ytan, inser jag att insatsen mot Guif var ett stort undantag och inte i närheten av regel.

Mot Kristianstad startar matchen i stil med att, idag ska vi min själ röja. Man skjuter hej vilt med huvudet bortvänt, mot en målvakt som heter Jesper Larsson – en övertändning liknade det mest,,, och en stor jädra portion dumhet. Raggarhandbollen från Lugis mest rutinerade, resulterade i enkel lösgodisplockning för Larsson i kiosken och blixtsnabba kontringsattacker från lagom tända Kristianstadkrigare. Blev det uppställt anfallsspel för dem, spelade de lugnt och metodiskt med säkra pass i makligt tempo och plötsligt exploderade någon av dem och stack in nosen mellan varmt och mjukt välkommande sidfläsk tillhörande vinröda tröjor. En liknelse som Gregory House hade beskrivit som “a welcoming warm vagina”. Deras smarta sätt i försvarsspelet, att skära av Hallbergs passningsvägar till Tingsvall satte stopp för hans möjligheter att sätta den senare i bra skottlägen. Tingsvall såg tidvis ut som hans företrädare i samma position.

Kristianstadbänken outsmartade den Lundensiska och jag kan tänka mig att det känns som en spark i skrevet för Zanotti och Axnér – stackars Tomas som inte kunde göra ett smack åt saken från en studio långt borta i Stockholm. Att få höra att Kenneth Andersson och Ola Månsson tillsammans körde över ens egna generaler, gör ont.

Jag är en stark troende på religionen Rustan Lundbäck och tror mig ha sett en del ansatser till den i Lugis spelsätt. Lite äcklig smuggelhandboll, smårått försvarsspel och blixtsnabba temposkiften. Men det var den medicinen istället Kristianstad praktiserade på Lugi igår – i alla fall i en läktarexperts ögon. Ja, mina ögon, inte någon handbollsexperts, kanske.

För att gnälla lite på individerna nu, utan att nämna några namn ändå, så var det väl själva fan att så många av de rutinerade lirarna som varit med sedan Branting dog – nästan alla, fallerade så monumentalt igår. Jag får för rättvisans skull undanta Meijer, som faktiskt avslutade knivskarpt på de få chanser han fick, öga mot öga med Larsson i hytten.

Någon dåre lanserade Linus Persson som ett av alternativen att SMS-rösta på till matchens lirare.
Utan att vara taskig mot Linus, eftersom han näppeligen själv var det minsta nöjd med sin insats igår, så var han faktiskt riktigt dålig. Linus formligen följde bomberna från Lars Möller Madsen in i nätet. Joakim Svensson hoppade in och gjorde några idioträddningar, men till ingen nytta, eftersom varenda förbannad retur snappades upp av de brandgula. Jo, jag vet, det är lättare för rättvända att fånga upp returer – oftast är fi rättvända i de här lägena.
Men, på bortåt tjugo år har Lugi saknat riktiga killermålvakter. Se på namnen i de andra klubbarna de senaste åren. Äsch, jag behöver inte nämna dem, för ni vet att de är många som hållit högre klass än någon Lugikeeper de senast två decennierna, eller så. Efter gudabegåvade Mats Olsson, fick vi duktige Jan Stankiewicz och sedan, vem? Hallå, påminn mig? Utan fantommålvakter blir man aldrig mästare. Så är det bara.

Nå, men vad beror det på att Lugi gör så’na makalösa djupdykningar? Man blir inte utskåpade siffermässigt i år, men man är i stort sett sällan med i matcherna. Hedersamma förluster, bah, fy fan!
Jag har verkligen inte svaret på frågan, men man börjar undra och ställa frågor i tankarna. E di dumma po riktet? Lyssnar inte tillräckligt noga på Axnér eller Zanotti???
Bekväma och lata? Nej, knappast. Det ser ut så ibland, men de här grabbarna tränar jävligt hårt. GARANTERAT!
Tur att det inte är jag som får (tar) betalt för att analysera fram en vettig förklaring och lösning. Because this one is a tricky one.  Ibland tror man att det sitter något lurt i omklädningsrummens väggar – något man trodde skulle försvinna efter flytten från Idrottshallen till Arenan, den arena som mest liknar en vänthall. Säkert praktisk, men saknar teatralisk atmosfär. Fullständigt!

Så, nu åker väl Kristianstad på stryk hemma mot Tumba, helt enligt den linje som årets elitserie formas efter. Enda undantaget är så här långt de vinröda, tyvärr. Något positivt eller oväntat bra resultat mot ett på pappret bättre lag? No. Inte av Lugi, det är, utan att gräva för djupt i besvikelsen, vad jag kan konstatera. Jo, jo, marginalerna är små, jämför med YIF som för mig är ett mysterium, men man har inte marginalerna på fel sida en hel säsong utan anledning.
Kommande måndag finns chansen till en halvskräll borta mot Malmö – ta och fixa till det nu och ge fansen och era tränare lite glöd! Ni är min själ skyldiga oss något exceptionellt nu om ni vill att vi ska försöka återupprätta den goa stämningen vi hade under Arenans jungfruår – massor av folk och tjockt på just hejarklacksektionen. Ni som lag, måste själva tjäna ihop till ett större publikstöd, det är krass fakta och det är ena delen av lönen – bekräftelsen – den mest njutbara. Sviker ni oss, sviker ni sponsorerna som säkrar era löner och till sist spelar ni inte i elitserien längre. (Det var som att svära i kyrkan.)

Och kom nu ihåg, värm inte upp Stephen eller Oscar på måndag. Skjut smart, annars plockar de ned er, bit för bit. Jag ska sitta på läktaren i Baltiskan och skrika, tjoa bröla och hojta LUUUGI. Sen gör ni ert jobb.

Senare tillägg: Kristianstad tog direkt från start åt sig en fyr-femmålsledning som man i princip höll hela matchen ut. Närmast var väl Lugi vid 8-10, men det blev snabbt 8-14 efter en time out. Egentligen handlade det om en ren skär överkörning. Lugi var chanslösa.

{ 0 comments }